Clap Your Hands Say Yeah
Recension
Street, 6 december 2005
Clap Your Hands Say Yeah är bandet som hittat från Brooklyn till Sverige via internet och importbutiker. Trots de begränsade vägarna verkar musiken sprida sig snabbare än ryktet. När bandet intar Streets scen är lokalen närmast full av förväntansfull publik, lika proper som den ringlande barkön.Mina förväntningar inför spelningen är höga. Skivan platsar bland favoriterna i år och har fått sparka igång flera utekvällar och sega mornar. Den självbetitlade debuten är en oförutsägbar kraftinjektion som med sångaren Alec Ounsworths något ansträngda men fantastika ylande lovar mycket inför en spelning. Men tyvärr. Trots att bandet bara spelat ihop ca ett år verkar de trötta. Uttråkade? För fulla? Ja, något gör att låtarna aldrig lyfter, aldrig når det där extra som jag vill ha när jag ser ett band live.
De fantastiska låtarna gör det omöjligt att misslyckas, men jag vill ha mer än snyggt levererade låtar. Jag vill höra musiken på ett nytt sätt, känna musiken, inte bara takten. Nu får jag anstänga mig. Inte förrän i de två extranumren känns det som bandet själva har roligt och några minuters lycka studsar ut och fångar upp några ohämmade danssteg hos den annars väldigt lugna publiken.
Johanna Forsman
Publicerad: 2005-12-07