Accelerator - liten men tuff
För sjunde året i rad fixade Accelerator The Big One en helkväll med festivalkänsla mitt i stan.Det var på Accelerator The Strokes spelade innan de fick sitt genombrott, och förra året drog Sonic Youth fullt hus. Årets affisch glänste inte riktigt med lika stora publikfriande bandnamn, men där fanns en hel del guldkorn. Hur låter Arctic Monkeys, The Raconteurs, Hot Chip och Love is All?!
Och om jag tänker på tidigare år så brukar det vara de band som jag tänkt minst på innan som jag senare minns bäst.
Det finns fyra scener på Münchenbryggeriet och som vanligt när det är festival gäller det att välja och prioritera annars får man springa ihjäl sig. Årets svåraste val: Regina Spektor, Silver Jews eller Atmosphere...
The Spinto Band
The Spinto Band är först ut på stora scenen inne på Münchenbryggeriet. Bandet är ungt men har ändå spelat ihop i flera år och släppt sju skivor. På scenen ger de järnet, trots den tidiga speltiden och den eftermiddagsslöa publiken. Under Oh Mandy och Crack The Whip trotsas värmen och det gungar riktigt bra. The Spinto Band är kul och för stunden riktigt bra, men risken är stor att de redan glömts bort när årsbästalistorna ska skrivas.
Regina Spektor
Amerikansk-ryska singer-songwritern Regina Spektor har charmat hela världen med sin direkta röst och kaxiga pianospel. På scenen är det samma sak. Ett piano och en Regina som utstrålar självsäkerhet i kapp med sitt rosaglittrande skärp. Hon växlar mellan piano och gitarr och levererar låtar från båda sina album med en klockren stämma och smittande säkerhet.
Essex Green
Utomhusscenen i kvällssol, bra låtar och en publik som redan verkar glad och nöjd. Förutsättningarna för att Essex Green ska ge en fantastisk spelning är där. Men efter öppningslåten This isn't Farmlife faller bandet in i en energilös och lite tråkig version av senaste skivan. Som bäst vaknade det till liv under den gamla hiten Late Great Cassiopia.
Vashti Bunjan
En kul och oväntad bokning är folkartisten Vashti Bunyan
– förra årets mest lyckade comeback. Trettiofem år sedan
första skivan toppade Vashti många årsbästalistor förra
året med skivan Lookaftering.
I den lite mindre Mälarsalen erbjuder Vashti och hennes fem diskreta en oas under den varma och högljudda kvällen. Med stor blygsamhet viskar sig Vashti sig igenom sina visor kompande av försiktiga violiner. Likt ett skogsväsen tar hon publiken till 60-talet och med sin magiska folkmusik guidar hon publiken runt bland vänskap och kärlek.
Hot Chip
Sist i samma lokal väntar en förväntansfull publik på vad man
nog kan kalla motsatsen till Vashti Bunyan. Hot Chip har charmat
många dansgolv med sina dansanta ljud och sin melankoliska sång
i sommar. Men hur kommer det låta live?
Under spelningen radar de upp sig med alla sorters knarrande syntar, elektriska slagsverk, koklockor, tamburiner och vem vet vad mer och bjuder på berusande indie-electro. Låtarna låter bättre än någonsin, tempot växlar, ljud förändras, i en perfekt avvägning. Spelningen är som en stor remix av de själva - och låtarna har aldrig låtit bättre. Lyckoruset går genom låtar som Boys from School, No Fit State och i Over and Over är publiken en enda stor lycklig dansmatta. Uttorkad men långt ifrån uttråkad.
Precis som jag misstänkte var det inte de stora namnen som Arctic Monkeys eller The Raconteurs som rockade bäst. Det som jag kommer att minnas bäst från årets Accererator är det svettiga men lyckliga dansgolvet framför årets hittills bästa - och svettigaste - spelning. Hot Chip!
I övrigt...
..så ångrar jag att jag inte såg Love Is All. Misstänker att det var beyond bra. Och så var det synd att både Death Cab For Cutie och Jenny Lewis hoppade över Stockholm.Missa inte Hot Chip på Debaser 17 september!
Publicerad: 2006-07-10